ossthedoor-stohehouse,exceptatnight,whenhewalkedjustlikeaghostaboutthegroundsandintheorchardasifhehadlosthissenses—whichitismyopinionhehad;foramorespirited,bolder,keelemanthanhewasbeforethatmidgeofagovernesscrossedhim,youneversaw,ma’am.Hewasnotamaowine,orcards,orrag,assomeare,andhewasnotsoveryhandsome;buthehadaceandawillofhisown,ifevermanhad.Iknewhimfromaboy,yousee:andformypart,IhaveoftenwishedthatMissEyrehadbeensunkintheseabeforeshecametoThornfieldHall.”
“ThenMr.Rochesterwasathomewhenthefirebrokeout?”
“Yes,indeedwashe;auptotheatticswhenallwasburningaboveandbelow,andgottheservantsoutoftheirbedsandhelpedthemdownhimself,abacktogethismadwifeoutofhercell.Aheycalledouttohimthatshewasontheroof,whereshewasstanding,wavingherarms,abovethebattlements,andshoutingouttilltheycouldhearheramileoff:Isawherandheardherwithmyowneyes.Shewasabigwoman,andhadlongblackhair:wecouldseeitstreamingagainsttheflamesasshestood.Iwitnessed,andseveralmorewitnessed,Mr.Rochesterasdthroughthesky-lightontotheroof;weheardhimcall‘Bertha!’Wesaroachher;andthen,ma’am,sheyelledandgaveaspring,aminuteshelaysmashedonthepavement.”
“Dead?”
“Dead!Ay,deadasthestonesonwhichherbrainsandbloodwerescattered.”
“GoodGod!”
“Youmaywellsayso,ma’am:itwasfrightful!”
Heshuddered.
“Andafterwards?”Iurged.
“Well,ma’am,afterwardsthehousewasburnttotheground:thereareonlysomebitsofwallsstandingnow.”
“Wereanyotherliveslost?”
“No—perhapsitwouldhavebeeeriftherehad.”