findIhavefallenintoabsurdity,Ishalltrytiveyou;butitwasnht.”
“Oh,youhavebeenverycorrect—verycareful,verysensible.”
Ireflected,andthought,onthewhole,Ihad.Itwasafort;but,indeed,Ihadbeenonmyguardalmostfromthebeginningoftheinterview.SomethingofmasqueradeIsuspected.Iknewgipsiesandfortuellersdidnotexpressthemselvesasthisseemingoldwomanhadexpressedherself;besidesIhadnotedherfeignedvoice,heraocealherfeatures.ButmymindhadbeenrunningonGracePoole—thatlivingenigma,thatmysteryofmysteries,asIsideredher.IhadhoughtofMr.Rochester.
“Well,”saidhe,“whatareyoumusingabout?Whatdoesthatgravesmilesignify?”
“Wonderandself-gratulation,sir.Ihaveyourpermissioirenow,Isuppose?”
“No;stayamoment;andtellmewhatthepeopleinthedrawing-roomyonderaredoing.”
“Discussingthegipsy,Idaresay.”
“Sitdowmehearwhattheysaidaboutme.”
“Ihadbetternotstaylong,sir;itmustbeneareleveno’clock.Oh,areyouaware,Mr.Rochester,thatastrangerhasarrivedheresinceyouleftthism?”
“Astranger!—no;whoitbe?Iexpeoone;ishegone?”
“No;hesaidhehadknownyoulong,andthathecouldtakethelibertyofinstallinghimselfheretillyoureturned.”
“Thedevilhedid!Didhegivehisname?”
“HisnameisMason,sir;andheesfromtheWestIndies;fromSpanishTown,inJamaica,Ithink.”
Mr.Rochesterwasstandingnearme;hehadtakenmyhand,asiftoleadmetoachair.AsIspokehegavemywristavulsivegrip;thesmileonhislipsfroze:apparentlyaspasmcaughthisbreath.
“Mason!—theWestIndies!”hesaid,ioneonemightfancyaspeakingautomatontoe