tureonthewall,whenthedooropened,andanindividualcarryingalightentered;anotherfollowedclosebehind.
Thefirstwasatallladywithdarkhair,darkeyes,andapaleandlargeforehead;herfigureartlyenvelopedinashawl,hertenancewasgrave,herbeari.
“Thechildisveryyoungtobesentalone,”saidshe,puttingherdledownoable.Shesideredmeattentivelyforamiwo,thenfurtheradded—
“Shehadbetterbeputtobedsoon;shelookstired:areyoutired?”sheasked,plagherhandonmyshoulder.
“Alittle,ma’am.”
“Andhungrytoo,nodoubt:letherhavesomesupperbeforeshegoestobed,MissMiller.Isthisthefirsttimeyouhaveleftyourparentstoetosylittlegirl?”
IexplaioherthatIhadnoparents.SheinquiredhowlongtheyhadbeehenhowoldIasmyname,whetherIcouldread,write,andsewalittle:theouchedmycheekgentlywithherforefinger,andsaying,“ShehopedIshouldbeagoodchild,”dismissedmealongwithMissMiller.
TheladyIhadleftmightbeabouttwenty-heoneithmeappearedsomeyearsyouhefirstimpressedmebyhervoice,look,andair.MissMillerwasmoreordinary;ruddyinplexion,thoughofacareworntenance;hurriedingaitanda,likeonewhohadalwaysamultiplicityoftasksonhand:shelooked,indeed,whatIafterwardsfoundshereallywas,aeacher.Ledbyher,Ipassedfrompartmenttopartment,frompassagetopassage,ofalargeandirregularbuilding;till,emergingfromthetotalandsomewhatdrearysilencepervadingthatportionofthehousewehadtraversed,onthehumofmanyvoices,alyenteredawide,longroom,withgreatdealtables,twoatead,oneachofwhichburntapairofdles,aedallroundonbenches,agregationofgirlsofeveryage,fromentotwenty.S