Fiveo’clockhadhardlystruthemofthe19thofJanuary,whenBessiebroughtadleintomyclosetandfoundmealreadyupandnearlydressed.Ihadrisenhalf-an-hourbeforeherentrandhadwashedmyfadputonmyclothesbythelightofahalf-moonjustsetting,whoseraysstreamedthroughthenarrowwindownearmycrib.IwastoleaveGatesheadthatdaybyacoachwhichpassedthelodgegatesatsixa.m.Bessiewastheonlypersorisen;shehadlitafireinthenursery,whereshenowproceededtomakemybreakfast.Fewchildrewheedwiththethoughtsofajourney;norcouldI.Bessie,havingpressedmeinvaintotakeafewspoonfulsoftheboiledmilkandbreadshehadpreparedforme,edupsomebiscuitsinapaperandputthemintomybag;thenshehelpedmeonwithmypelisseandbo,andingherselfinashawl,sheahenursery.AswepassedMrs.Reed’sbedroom,shesaid,“WillyougoinandbidMissisgood-bye?”
“No,Bessie:shecametomycriblastnightwhenyonedowntosupper,andsaidIdisturbherinthem,ormycousiher;aoldmetorememberthatshehadalwaysbeefriend,andtospeakofheraefultoheraccly.”
“Whatdidyousay,Miss?”
“Nothing:Icoveredmyfacewiththebedclothes,andturnedfromhertothewall.”
“Thatwaswrong,MissJane.”
“Itwasquiteright,Bessie.YourMissishasnotbeenmyfriend:shehasbeenmyfoe.”
“OMissJane!don’tsayso!”
“Good-byetoGateshead!”criedI,aswepassedthroughthehallaoutatthefrontdoor.
Themoonwasset,anditwasverydark;Bessiecarriedalantern,whoselightglanwetstepsandgravelroadsoddenbyaretthaw.Rawandchillwasthewinterm:myteethchatteredasIhasteneddownthedrive.Therewasalightier’slodge:whenwereachedit,wefouer’swifejustkindli