t;
Junpeisaidhehadbeenfeelingsick.
"Yeah,"shesaid,"youvelostsomeweight,Ithink."Shestaredathim."Waomakeyousomethi?"
Junpeishookhishead.Hedidntfeellikeeating,hesaid.
Sayokoopeherefrigeratorandlookedihagrimace.Itheldonlytwosofbeer,anoldcucumber,andsomebakingsoda.SayokosatdowoJunpei."Idontknowhowtoaskthis,Junpei,butareyoufeelingbadaboutTakatsukiandme?"
Junpeisaidthathewasnot.Anditwasnolie.Hewasnotfeelingbadry.If,infact,hewasangry,itwasathimself.ForTakatsukiandSayokotobeeloverswasthemostnaturalthingintheworld.Takatsukihadallthequalifications.Junpeihadwasthatsimple.
"Gohalvesonabeer?"Sayokoasked.
"Sure."
Shetookaofbeerfromtherefrigeratoranddividedtheteweentwoglasses,handioJuheydrankinsilence,separately.
"Itskindofembarrassingtoputthisintowords,"shesaid,"butIwanttostayfriendswithyou,Junpei.Notjustfornow,butevenafterwegetolder.Alotolder.IloveTakatsuki,butIneedyou,too,inawholedifferentway.Doesthatmakemeselfish?"
Junpeiwasnotsurehowtoahat,butheshookhishead.
Sayokosaid,"Touandsomethingandtoputthatsomethingintoaformthatyouseewithyourowneyesaretwopletelydifferentthings.Ifyouaodobothequallywell,livingwouldbealotsimpler."
JunpeilookedatSayokoinprofile.Hehadnoideawhatshewastryingtosay.Whydoesmybrainalwaysworksoslowly?hewondered.Helookedup,andforalongtimehishalf-focussedeyestracedtheshapeofastainontheceiling.Howwouldthesi